English Painter, 1681-1749 English painter. It seems likely that his family origins and name were French. The Painter-Stainers' Company records that he was apprenticed as a house painter to William Clarke from 1696, but by 1710 he had become a marine artist, filling the gap in the market left by the death of Willem van de Velde the younger in 1707. Most of his subsequent career was devoted to careful imitations of van de Velde's style (and, in some cases, of particular pictures), by which, according to Vertue, 'he distinguished himself and came into reputation'. He maintained his links with the Painter-Stainers, of which he had been made a freeman in 1703  Related Paintings of Monamy, Peter :. | The Relief of Barcelona | A royal yacht and other shipping off the coast | A two-decker and a yacht anchored near a tower | Flagship of Sir John Leake,coming to anchor in the bay of Barcelona | English Cutter-righged yacht in two positions |
Related Artists:
Bernardo Daddi
active in Florence 1320-1348 was an early Italian renaissance painter and apprentice of Giotto. He was also influenced by the Sienese art of Lorenzetti. Daddi's birth date remains unknown. He is first mentioned in 1312. He focused on religious motifs and altarpieces. A triptych he painted in 1328 is in the Uffizi, and there are several panels in National Gallery of Art and the Walters Art Gallery. Daddi became the leading painter of Florence during his generation. His last work dates from 1347,
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Camillo Procaccini
(1551 - August 21, 1629) was an Italian painter. He has been posthumously referred to as the Vasari of Lombardy, for his prolific Mannerist fresco decoration. Born in Bologna, he was the son of the painter Ercole Procaccini the Elder, and older brother to Giulio Cesare and Carlo Antonio, both painters. In 1587 he distinguished in the fresco decoration of the Basilica della Ghiara in Reggio Emilia. In the late 1580s he moved to Milan, where count Camillo Visconti Borromeo commissioned him the decoration of his villa in Lainate. The organ shutters for the Cathedral of Milan were painted after 1590 by Camillo, Giuseppe Meda (died 1599), and Ambrogio Figino. His other works of note include the frescoes of the nave and the apse of the Cathedral of Piacenza in collaboration with Ludovico Carracci (1605 - 1609), and the vault and choir in Santi Paolo e Barnaba of Milan. Also famous is a Nativity in the Sacro Monte d'Orta. Among his pupils is Carlo Biffi. Among his many other works are a Martyrdom of St. Agnes painted in fresco in the sacristy of Milan cathedral; a Madonna and Child painted for the church of Santa Maria del Carmine; an 'Adoration of the Shepherds found in the Brera; and the ceiling of the church of Padri Zoccolanti, representing the Assumption of the Virgin. eall in the same city. He also painted a Last Judgment for the church of San Prospero at Reggio; He painted a St. Roch administering the Sacrament to the Plague-stricken.